I förra veckan lyckades rebellstyrkor ta Aleppo, efter att staden sedan 2016 varit i den syriska regimens händer. Händelsen fick det vilande inbördeskriget att åter blossa upp. Senast med rapporter om att syriska regimstyrkor lämnat landets tredje största stad Homs efter att den extrema islamistgruppen Hayat Tahrir al-Sham uppges ha avancerat mot staden. Under torsdagen lyckades de jihadistledda styrkorna dessutom ta kontroll över Hama. Tar miliserna Homs, så skärs huvudstaden Damaskus helt av från president al-Assads fästen. Konflikten har beskrivits som mellanösterns mest komplicerade och kan få stora konsekvenser. Anledningen är att många nationer är inblandade. Bland dessa; Ryssland, Iran, Turkiet, USA och Kina. Själva kriget utgörs huvudsakligen av tre stridande grupper som på ett eller annat sätt backas av tidigare nämnda länder. Här är de tre huvudsakliga sidorna inblandade i det syriska inbördeskriget – en av mellanösterns mest komplicerade konflikter: Syriska regimstyrkor, stödda av Ryssland och Iran Syriska trupper har länge kontrollerat stora delar av landet, tack vare stöd från allierade trupper som skickats av Ryssland och Iran. Bashar al-Assads styrkor har bland annat styrt de flesta befolkningstäta områdena, inklusive huvudstaden Damaskus och städer i centrala, södra och östra Syrien. När den syriska regeringen tog Aleppo i slutet av 2016 sågs det som en vändning för konflikten. Förlusten av staden ses nu därför som en stor förlust. Iranska militärrådgivare och proxy-soldater har genomgående haft en avgörande roll i att stötta upp Assads styrkor i kriget. Iran har dock skiftat fokus från inbördeskriget i Syrien i samband med konflikten mellan Hizbollah och Israel. Utöver Iran så har den ryska militären stöttat Assad från en marin militärbas vid medelhavskusten. Därtill från en flygbas i Latakia-regionen där flera hundra ryska trupper uppges ha sin hemvist. Rysslands fokus har likt Irans, skiftat till andra konflikter. I Rysslands fall, invasionen av Ukraina. Väpnade rebellstyrkor, stödda av Turkiet Regeringsfientliga styrkor leds av jihadistgruppen Hayat Tahrir al-Sham (HTS). Länge var gruppen Al-Qaidas filial i Syrien och stämplas av terrorgrupp av såväl FN som USA. HTS kontrollerar stora delar av nordvästra Syrien och satte 2017 ihop en egen regering för att sköta de dagliga angelägenheterna i regionen. Under de senaste åren har gruppens ledare Abu Mohammed al-Golani försökt reformera gruppens image. Detta genom att klippa banden med al-Qaida, göra sig av med auktoritära tjänstemän och lova att anamma religiös tolerans. Andra rebellstyrkor har också allierat sig med HTS. En Turkiet-stödd koalition, känd som den Syriska nationella armén, har attackerat flera områden, inklusive staden Tel Rifaat i norr. Staden har kontrollerats av de USA-stödda kurdiskt ledda styrkor. Turkiet, som kontrollerar delar av norra Syrien, vill inte säga hur många trupper man har i landet. Kinesiska soldater från Turkestans islamistiska parti och tjetjenska soldater har också deltagit i striderna i nordväst. Syriska demokratiska styrkorna, stödda av USA En USA-stödd kurdiskledd koalition kallad ”syriska demokratisk styrkorna” (SDF) kontrollerar stora delar av östra Syrien. SDF har länge varit en av IS främsta motståndare och gruppen lyckades nyligen ta den sista biten av IS-kontrollerad mark i området. Omkring 900 amerikanska soldater finns stationerade i Syriens östra delar för att se till så att IS inte återuppstår. Turkiet anser att den kurdiska fraktionen av SDF kan kopplas till Kurdistans arbetarparti, PKK. Partiet är terrorstämplat av landet och dess allierade. Enligt AP kontrollerar SDF-styrkor fortfarande flera stadsdelar i Aleppo som omringats av jihadistiska rebellgrupper.