“Är det ett skämt?” Joe Bidens svar på frågan, vems förtjänst det är att en uppgörelse om en vapenvila nu är på plats, har redan vandrat jorden runt och tillbaka. Men så hinner en halvsanning också gå rätt långt innan sanningen hunnit få på sig skorna. För de flesta analytiker är tämligen eniga: Qatars premiärminister hade inte under onsdagskvällen kunnat ge beskedet om vapenvila och gisslanutväxling om det inte var för den press USA:s tillträdande president Donald Trump satt på både Hamas och Israels premiärminister Benjamin Netanyahu. Trumps påtryckningar avgörande Uppgörelsen må vara byggd på Bidenadministrationens förslag från i våras men tungan på vågen stavas förmodligen Donald Trump. Alltsedan valvinsten har hans mål varit tydligt: en vapenvila och ett frisläppande av gisslan. Men det är inte bara Netanyahu som smakat på Trumps påtryckningar. För en vecka sedan lovade Trump att helvetet skulle bryta lös om en uppgörelse inte var på plats före den 20 januari. “Det kommer inte att vara bra för Hamas, det kommer ärligt talat inte att vara bra för någon”, sade han under en presskonferens på Mar-a-Lago. För Netanyahu och hans mest hårdföra anhängare är det ett särskilt strängt uppvaknande. De hade i Trump räknat med en bundsförvant som skulle ge dem fria händer. Men som Haaretz försvarsanalytiker Amos Harel skriver: “Trump är ingen beundrare av Israel eller Netanyahu. Han agerar utifrån ett nät av intressen, med fokus på USA:s roll i världen samt personlig status och prestige.” I och med dealen backar den israeliske premiärministern på flera punkter som tidigare kallats omöjliga att förhandla om. Det handlar om kontrollen av Philadelphikorridoren mellan Gaza och Egypten; liksom kontrollen av Netzarim-korridoren som löper genom centrala Gaza. Terrorstämplade Hamas är visserligen en skugga av vad gruppen var den 6 oktober 2023 men den är inte utplånad som Netanyahu lovat. Lång väg kvar Så oavsett vad Joe Biden säger kommer Donald Trump och hans administration att ta åt sig äran för den vapenvila som ser ut att träda i kraft på söndag, en dag innan Trump svärs in. Men låt oss inte lura oss själva. Avtalet som författats under tusentals timmar av förhandlingar i Qatar, Tel Aviv och Washington innebär inget lyckligt slut. Alla tusentals civila dödsoffer i Gaza kommer inte tillbaka. De som dödades i Hamas terrorattack den sjunde oktober 2023 förblir döda. Ett oräkneligt antal liv har förstörts. Och samtidigt saknar ännu många frågor ett svar. Det finns fortfarande ingen plan för Gaza när kriget väl är slut på riktigt; vem ska styra landremsan, vem ska betala för återuppbyggnaden? Kommer eventuella krigsbrott kunna utredas? Så nej, slutet är ännu inte gott. Men kanske, jag säger kanske, är det här ett steg på vägen. Och förhoppningsvis innebär det, åtminstone tillfälligt, en något mindre brutal tillvaro för Gazas hårt prövade civilbefolkning, liksom en början för läkningen av de israeliska såren. Frågan som hänger allra tyngst i Tel Aviv-luften under torsdagsmorgonen är vilket skick gisslan som släpps kommer att vara i. Jag ser hur strandpromenaden fylls på av morgontränande israeler. Kanske är det just detta de funderar över – eller, när de ur gisslan som inte ingår i uppgörelsens första fas kan komma att släppas. Och samtidigt fortsätter nyhetsflasharna att komma. Dödssiffran stiger efter nattens israeliska attacker i Gaza. Det här är långt ifrån över.