Israel och Hamas sades ha kommit överens om en sex veckor lång vapenvila som skulle träda i kraft på söndag, men på torsdagsmorgonen kom uppgifter om att allt inte är klart. Enligt ett uttalande från Benjamin Netanyahus kansli handlar det om nya krav från Hamas. Svenska Röda Korset ser en vapenvila som absolut nödvändig för befolkningen i Gaza, och är fortsatt hoppfulla om att få en vapenvila på plats. – Detta är ett gryende hopp som har tänts och som gör det möjligt att få slut på det lidande som vi har sett. Också för gisslan att få återvända och återförenas med sina familjer. Jag är förhoppningsfull, säger Anders Pedersen internationell chef för Svenska Röda Korset – Jag tror inte man kan föreställa sig det lidande som utspelar sig inne i Gaza, den förödelse och det absoluta helvete som människorna där inne lever i, tillägger han. Står i beredskap Röda korset har redan närmare tusen frivilliga volontärarbetare i beredskap på plats i regionen. Vid en vapenvila är man redo att agera snabbt. – Vi börjar inte från noll på något vis. Vi har som röda Korset våra stora logistikcenter i regionen, i Amman i Jordanien närmare bestämt. Man har en omedelbar beredskap för att skala upp så mycket det går. Sexhundra lastbilar står redo att föra i förnödenheter i Gaza varje dag. Det är inte tillräckligt, enligt Anders Pedersen. – Det finns ingen siffra som är tillräcklig i det här fallet. Behoven är så oöverblickbara men självfallet, sex hundra är väldigt mycket mer än antalet vi för in idag. Så naturligtvis är det otroligt välkommet om det nu blir på detta vis. Låt oss hoppas, säger han. ”Lider brist på allt” Anders Pedersen kallar förhållandena i Gaza för ”helvetet på jorden”, och förklarar att situationen i det tätbefolkade området är speciell, just av anledningen att så många människor är begränsade till en så liten yta. Människorna i Gaza har ingenting kvar, menar han. Vid en vapenvila skulle möjligheterna att få humanitär hjälp till området förändras helt. Det handlar inte bara att om få in lastbilar med förnödenheter, utan också om förutsättningarna att bedriva hjälparbete på plats. Något som inte är möjligt om bomberna fortsätter falla. – Befolkningen lider brist på allt. Det mest grundläggande; vatten, mat, grundläggande hälsovård och hygien. Vi ska också vara väldigt tydliga med att det här är ett traumatiserat folk. Inte minst barnen har lidit något oerhört. – Det är inte bara att bygga upp fysisk infrastruktur, vi måste hjälpa till att bygga människor, tillägger Anders Pedersen.