Robinson är i full gång och deltagarna utsätts för tuffa prövningar som sätter spår i kroppen. Doktor Mikael Sandström, som själv deltog i programmet 2003, minns tillbaka till när han blev utröstad i ett tidigt skede. – Jag satt 28 dagar i Gränslandet och kom glatt tillbaka. Någorlunda glatt i alla fall. Några kilo lättare. Men det var inget problem, säger han. Förberedde du dig på något specifikt sätt? – Ja, jag åt semlor, wienerbröd och grillat kött. Jag gick upp 2–3 kilo. Sen gick jag ner 14 kilo under Robinson. Vanligt med uttorkning och insektsbett Årets deltagare har också utsatts för en hel del prövningar. Bland annat blev Susanne Persson, 56, biten av en tusenfoting – och inte vilken som helst. – De är särskilt smärtsamma, men det är mycket sällan det här leder till allvarlig sjukdom, säger Mikael Sandström. Även Carin Raabe, 55, stå över en tävling på grund av en halsinfektion. – Det gäller ju även hemma att avstå från fysisk ansträngning. När man har en pågående infektion finns en liten, liten risk för myokardit, alltså hjärtmuskelinflammation, säger han. ”Människan är förberedd för svält” Dessutom säckade Jacob Wandrell, 38, ihop av svält och energibrist. – När orken tar slut och man har svultit, då är det slut på kolhydrater. Glykogenet i muskulaturen är slut. Man är ju inställd på svält och då klarar man påfrestningar sämre, berättar Mikael Sandström. Framför allt är det allra vanligast att drabbas av uttorkning, men människan är förberedd för både svält och uttorkning, säger Sandström. – Det ser man ju framför allt på kisset som då blir väldigt gult. Då är det framför allt vanligt vatten som behövs. Gärna med elektrolyter. Men njurarna reglerar det där ganska ordentligt och kroppen börjar spara vätska. Även infektioner, insektsbett och sårskador är vanliga, som ofta kan bli värre av att man kliar eller petar med smutsiga fingrar. – Men saltvatten är ju ganska rent, så om man sköljer av sig så kommer man rätt långt, säger Sandström.