Fredagskvällen den 13 november 2015 förändrade Paris för alltid. De första rapporterna om explosioner vid Stade de France följdes snabbt av larm om skottlossning i stadens centrala kvarter. Markus Karlsson-Bourrioux satt i studion och försökte samtidigt nå sin fru per telefon, medan kollegor befann sig på barer i de drabbade kvarteren och fick hoppa in som reportrar. Privat och professionellt i kaoset – Det privata blandades med det professionella. Det var en varm och fin fredagskväll. Jag fick inget svar från min fru. Som tur var visade det sig att hon låg hemma och sov, säger han. Samtidigt tvingades han hantera osäkra och hemska uppgifter som inte alltid gick att sända i tv. Två dagar senare fick han bekräfta att en kollega dödats på Bataclan – i direktsändning. – Jag minns att jag satt i sändning när jag berättade att vår kollega Mathieu hade omkommit på Bataclan. Det var nog det svåraste, det tyngsta, jag gjort i min karriär, säger han. Paris reste sig efter attacken Tio år har gått sedan terrorattacken, men minnena är fortfarande starka. Markus Karlsson-Bourrioux berättar att känslan av chock och sorg lever kvar hos många parisare, men att staden har visat styrka och motståndskraft. – Det känns fortfarande som en spark i magen tio år senare. Jag tror att många parisare, både då och nu, känner likadant. Samtidigt ser man att Paris har rest sig, säger han. Paris motto ”Fluctuat nec mergitur” – ”hon må gunga, men hon sjunker inte” – har fått ny innebörd för många efter attacken. – En av mina favoritbarer var en av de som besköts, tillsammans med baren intill. Tretton personer dog där. Båda ställena finns kvar. Restaurangerna finns fortfarande. Det är ett tecken på att parisarna har ställt sig upp igen och överlevt.