Det var söndagen den 14 september i år som Sanna Bäckström, 32, var på en campingresa med familjen och några vänner. Men under frukosten hände något. – Jag kände ett sådant tryck över bröstet, som snabbt började stråla ut i armarna. Sådan smärta att jag behövde lägga mig, berättar hon i Nyhetsmorgon. Hon vilade, men blev snabbt helt genomsvettig. De förstod att något var galet och packade ihop på direkten. – Det tog inte många minuter in i bilfärden innan jag tar upp telefonen och slår 112, bara på ren magkänsla. Någonting kändes fel. På tio minuter ligger jag i en ambulans och tar ett EKG. ”Huvudet lämnade kroppen” Ambulansen körde henne till sjukhus och hon hamnade direkt på operationsbordet. Hon var vaken under hela operationen, men förstod inte att det var en hjärtinfarkt hon hade. – Jag såg mitt hjärta på skärmar, men jag kunde inte förstå. Huvudet hade lämnat kroppen en stund. Det var jättesvårt att ta in att man har haft en hjärtinfarkt, säger Sanna Bäckström i Nyhetsmorgon. Men när du ändå tog in det, hur gick tankarna då? – Det var fruktansvärt. Men jag bestämde att jag inte kan gräva ner mig, utan jag får göra det bästa av det. Det har redan hänt, säger hon. Hon beskriver det som jättehärligt att komma hem till sina två små barn på tre och sju år. – Man blir ganska uppmärksammad om att livet är kort. Vi försöker ta vara på varje dag nu. ”Servade gubbarna med kaffe” På hjärtavdelningen sänkte Sanna medelåldern rejält. – Jag servade gubbarna med kaffe, för de kändes så mycket sjukare än jag. Jag var så rastlös och kände mig så ensam där. Det är fler män än kvinnor som drabbas av hjärtinfarkt och det är vanligare bland äldre. Mäns symptom brukar även vara tydligare än kvinnors. – Kvinnors är ofta mer diffusa. Man känner inte alltid det distinkta trycket över bröstet. Lite illamående, lite yrsel, kanske lite ångestkänsla. Det gör att kvinnor väntar längre innan de kontaktar vården, säger Kristina Sparreljung, generalsekreterare för Hjärt-lungfonden. Sanna har inte fått någon förklaring på vad som utlöste hjärtinfarkten, men hon går inte omkring och är rädd för att det ska hända igen. – Jag räddade livet på mig själv genom att ringa vid första hjärtinfarkten. Det blir inte min död. Jag kommer att veta hur det känns.