Stefan Jutterdals hjärta stannade när han var på cykelsemester med sin fru på Bornholm 2017. Plötsligt föll Stefan ihop över cykeln. Frun började med hjärt- och lungräddning direkt. Hon fick hjälp av förbipasserande och tillsammans höll de i gång Stefans hjärta i 20 minuter innan ambulansen kom. På sjukhuset blev han sedan väckt. – När de drog bort tuben och jag skulle andas själv sa de: ”Hej Stefan! Du var död, men nu lever du igen”. Det där bär man ju med sig varje dag, lyckan att få leva, berättade Stefan när han gästade Nyhetsmorgon för två år sedan. Utan hjälp dör man En Novus-undersökning om svenskarnas vilja att agera vid plötsligt hjärtstopp visar att 80 procent skulle våga göra något om en främmande person fått hjärtstopp. – Det kanske är det finaste man kan göra för en människa, att rädda liv. Då är det fint att folk känner att de vill och kan, säger Stefan Jutterdal. Han är ambassadör för Hjärtuppropet och vill sprida kunskap om hur viktigt det är att agera snabbt när någons hjärta stannar. Att två av tio svarar att man inte skulle våga agera tror han beror på rädsla. – Kanske är man rädd för att göra fel? Men jag vet att det enda felet man kan göra är att inte göra något alls – då dör personen. Varje minut är viktig 85 procent av de tillfrågade i undersökningen vill att man ska ställa krav på att det finns hjärtstartare i offentliga miljöer. Det finns i dag 30 000 hjärtstartare registrerade i ett nationellt register för hjärtstartare utanför sjukhus. – Men när klockan slår 17 och kontoren stänger är de inlåsta i 75 procent av fallen. Så väldigt få är tillgängliga när hjärtstoppen sker, säger Therese Djärv, ordförande HLR-rådet och akutläkare. Enligt statistiken minskar överlevnadschansen med cirka tio procent i för varje minut som går utan hjärt-lungräddning och hjärtstartare. – Varje minut är så otroligt viktig, varje sekund är viktig. Så hjärtstartarna måste vara på utsidan – synliga – och där hjärtstoppen sker säger Therese Djärv.