När Urban Höglin och fästmön Heidi Pakkonen lämnade Storfors för över 35 år sedan var uppståndelsen stor. Det var inte varje dag som någon gav sig av från den värmländska byn för att resa till andra sidan jorden. – Jag kommer ihåg att man pratade väldigt mycket om det, att det var häftigt att folk skulle åka ut i världen härifrån lilla Storfors, säger ortsbon Marie Skoglund som då var 15 år gammal. Men vistelsen på Nya Zeeland slutade i totalt mörker för paret. Och lämnade en hel bygd i sorg. Försvann under vandringstur De försvann under en vandringstur på Coromandelhalvön, och det enda spåret efter dem var parets övergivna bil. En lokal utredning ledde fram till David Wayne Tamihere, en man som levt på flykt från den nyazeeländska polisen i vildmarken i flera år. Tamihere erkände att han hade stulit bilen, men nekade till alla mordanklagelser och hävdade att han aldrig träffat det svenska paret från Storfors. Trots det dömdes han i en dom som mest byggdes på indicier. – Det var pådrag på byn. Min yngre syster gick i samma klass som en av dem, minns Storforsbon Bengt Karlsson 37 år senare. – Det blev väldigt mycket efteråt. Mycket ledsamhet och så. Alla känner ju alla här, säger Marie Skoglund som vid tillfället var några år yngre än Heidi och Urban. Heidis kropp fortfarande försvunnen Urban Höglins kropp hittades 1991 av vildsvinsjägare, flera kilometer bort från platsen där misstänks ha försvunnit. Heidis kropp har ännu inte återfunnits. På hemmaplan förändrades även klimatet efter händelsen. – Det var så lugnt och så här, sedan blev det ganska mycket och många kände sig otrygga och ville inte ge sig ut, säger Marie Skoglund. På tisdagen friades slutligen Tamihere, i dag 72 år gammal, helt från mordet efter att en mångårig process nu slutade med att Högsta domstolen i Nya Zeeland slagit fast att ett ”fundamentalt misstag” begåtts när han dömdes. ”Händer mycket konstiga saker” Beskedet riskerar att riva upp gamla sår i den värmländska byn. – Det händer mycket konstiga saker i världen, men jag gissar att det river upp sår för närstående och så, säger Marie Skoglund. – Det river säkert upp en del, de har ju syskon kvar här. Föräldrarna är ju borta men syskonen är kvar, säger Birgitta Berg.