Cirka 9 000 kvinnor drabbas varje år av bröstcancer i Sverige. Samtidigt råder stor brist på bröstradiologer och nästan fyra av tio heltidstjänster är obemannade, sett till riket. Vilket påverkar bröstcancervården negativt.
– Den direkta risken för en Region som har brist är att det uppstår väntetider och fördröjda svar på resultat på mammografiscreening. De som behöver komma tillbaka för ytterligare utredning och de som kanske slutligen får en bröstcancerdiagnos kan få vänta längre, säger Sophia Zackrisson, professor i radiologi och ordförande i Svensk Förening för Bröstradiologi, SFBR. Nära fyra av tio tjänster tomma Över en miljon kvinnor går varje år på mammografi i Sverige. I de fall där ytterligare utredning behövs får patienten träffa en specialist, en bröstradiolog, för ytterligare kontroller. Enligt Nationella arbetsgruppen för bröstcancerscreening finns det omkring 80 heltidsanställda bröstradiologer i Sverige. Det bedöms vara för få och ytterligare 50 behövs. Region Norrbotten är en av flera regioner med brist på bröstradiologer. Där riskerar regionen att stå helt utan egna bröstradiologer efter sommaren, då en av regionens två bröstradiologer nyligen gått i pension och den andra byter tjänst inom kort. I höst kan båda bröstradiologtjänsterna vara vakanta. – Vi har ett utmanande läge och vi tittar på alla möjliga alternativ, vänder på alla stenar vi kan. Det handlar om vikarier, stafetter, för att säkra upp bemanningen. Men skulle det vara så att det inte under en period inte går att lösa i Norrbotten, så är det bättre att undersökningen görs söderut än inte alls, säger Marcus Claesson, verksamhetsområdeschef för bild- och funktionsenheten. Oro för stafetter och resor Pernilla Forsberg från Luleå har själv upplevt hur det är att få chockbeskedet. Du har bröstcancer. Idag är hon frisk, men hon oroas över att Norrbotten kan hamna i ett läge med stafett-bröstradiologer eller att patienter behöver skickas till andra regioner. – Först och främst tiden, att det blir ett glapp mellan läkarbesöken och att man får träffa olika läkare, och att man inte har tryggheten att man är hemma på sin plats när man får beskeden. För de tankarna man har efter ett sånt här besked, då behöver man vara med dem som kan ge en trygghet och man kan prata med, säger Pernilla. För henne var det viktigt att få beskedet på hemmaplan. – Jag ringde min sambo, sen åkte jag till min mamma och pappa för stöd, avslutar Pernilla. Svensk förening för bröstradiologi vill se tydliga satsningar för att åtgärda bristen och efterlyser nationell samverkan, bland annat mer utbildning. – Det behövs en större nationell samverkan, definitivt. När man väl håller på att utbilda sig till att bli röntgenläkare, när man gör sin specialistutbildning, så borde tiden inom bröstradiologi vara längre. Då skulle fler få goda erfarenheter och förstår att det är det här jag vill göra, säger Sophia.